Frisk luft och med solen i ansiktet större delen av vägen. Dock tar sig inte strålarna igenom kylan till min kind. Nåväl, man ska vara nöjd med att det inte regnar. Löven har stort sett invaderat varje väg, gångbana och skogsbryn runt om mig. På vissa ställen vadar man medans i andra bara några ynka lövfall. Nyheter och prat ljuder i hörlurarna. Spanar villkorslöst i omgivningen. Hästar betar och ett tidigt barndomsminne dyker upp. Drömmen om en egen häst. Och där står plötsligt den ideala bilden av hästen i hagen bredvid mig. Svart valack med vit stjärn som betar villkorslöst.
Ler en stund för mig själv. Inte för att jag just då hade någon verklig plan för var jag skulle förvara hästen lika väl som vart jag skulle få alla dessa pengar ifrån. Bara drömmen inom mig. Räckte ändå gott och väl med ridskole-åren som mindre då hästar är ett väldigt kostsamt och tidskrävande. Beundrar dessa som brinner för detta och får det att funka i vardagen trots allt annat som arbete familj barn osv. Stunden när du klickar med en häst driver dem nog. Underbara djur, man ska bara förstå sig på dem så märker man. När jag når skuggan på vägen vaknar jag ur mina tankar. Hundägare och atleter rör sig förbi, upptagna av sina egna tankar. När jag når bilvägen blir jag utan att tänka lite irriterad. Bruset som stör mig mest i kontrasten mot skogspromenaden alldeles nyss. Dock dröjer det inte längre tills det tystnar och jag är återigen bortom bilvägen. Börjar närma mig samhället återigen och jag känner mig nöjd med promenaden 6,5 km senare. Egentid av kvalité. Man blir varse om saker. När hade du en bra egentid senast utan tidspress?
