Himlen Runt Advent

Regnet smattrar utanför när jag öppnar ögonen för advent. Mörkret ligger extra tungt utanför. Gårdagens thai boxning med A känns definitivt av mer idag. Men kändes som jag kunde slappna av mycket mer. Plus situps och ben/rumpaövningar så kände jag mig nöjd. Resten av dagen var mest lugn och avslappnad som avslutades framför Så Mycket Bättre. Miriam och Sven-Bertil var helt klart bäst. Tyckte himlen runt hörnet blev så otroligt mycket finare som han framförde den. Så äkta och rak på något sätt. Miriams käften-låt var också grym. Kommer helt klart bli en hit framöver.
 
Ser att min klubb varit och kämpat uppe på judomattan på Trollträffen/Västcup i dagarna två. Ett guld och 2 brons tog klubben med sig hem. Väl kämpat alla och speciellt i debuten för en av dem. Härligt att se att vår tävlingsverksamhet verkligen kommit igång igen. Att se engagemang och intresse för samarbete lysa gör en glad i hjärtat. Keep up the good work!
 
Dagen har fyllts med telefonsamtal med M, diskande, lagat ugnstekt kyckling med ris och spenat. Senare blir det pensionärsvarning med och dutta bingolottorader. Försöker mentalt planera kommande vecka men just nu känner jag mer för att hålla det öppet och luftigt av olika skäl. Kan vara nyttigt det med.
 
Ser en artikel om att kvinnor med kurviga rumpor mår bättre än andra. Vilken tur för mig då borde jag vara superfrisk fniss.Skämt åsido. Det ligger säkert något i det. Sen kikade jag in på en annan artikel där det stod att man mår bättre av att duscha färre gånger i veckan både för hud och hår. Vilket egentligen inte är något nytt men vikten av att inte hetsas av att vara "ren" är bara bra. Eller använda produkter som gör mer skada än nytta på kroppen. Finns mycket man kan läsa på oavsett vad det gäller kroppsvård, mat eller andra produkter man använder i hemmet. Läs gärna mina egna miljötips på Natur Tips 1 & NaturTips 2. 
 
Nåväl.Nu ska jag nog ta mig en muffins och funderar på en dusch helt enkelt på tal om det. Hoppas ni får en toppenkväll där ute! Glad Första Advent!
 
Kommentera

Tio Snabba

 

1. Beroende av?

Cappucino, judo, kramar, skratt, humor, och musik.

2. Vad får du oftast komplimanger för?

Mina ögon, min humor och vänlighet.

3. Dina planer under 2016?

Fortsätta arbeta framåt med min rehabilitering.

4. Vad är det konstigaste du ätit?

Kotunga.

5. Hur ser dina morgonrutiner ut?

Det senaste har jag stått upp vid 10, slängt i mig en skål musli med yoghurt + cappucino. Två drag med mascara. Borsta tänderna. På med kläder jag lagt fram dagen innan. Packa det jag behöver ha med mig. Promenera ner till bilen och iväg mot arbetsträningen.

6. Serier du följer just nu?

Just nu Paradise. Annars blir det Seinfeild, Scrubs, Family Guy eller Simpsons. Men Big Bang Theory är också en favorit.

7. Fem saker du vill göra i framtiden?

Vinna på Triss.Vara frisk. Resa till Island. Skriva en bok. Arbeta med människor/gamla.

8. Har du någonsin brutit mot lagen?

Det har jag nog gjort ett par gånger.

9. Vad står det i ditt senast inkomna SMS?

Telefonen är aktiverad / Twitter

10. Vilka är dina närmsta vänner?

Matilda, Familjen och folket uppe på judoklubben.

Kommentera

Frostig Kyla & Kalenderfix

Kyla. Bitande kyla var man än går.Minus -7 grader är inte det trevligaste att ge sig ut i. Speciellt om man råkar vara mig. Mer frusen människa än jag nog rätt sällsynt. Men jag har fått gjort det jag haft på agendan. Möttes av min oskrapade stackars bil imorse som jag fick lägga i alla fall 10 minuter på innan den var körbar. En förbipasserande nämnde för mig att "nog var det bättre med sommar än vinter". Jag svarar lite flyktigt "ja det är det ju". Även om jag inte reflekterar så mycket utan bara mest vill vara påväg. Sen var det sista dagen på arbetsträningen denna måndag. Bra timmar och alltid lika trevligt att vara där. Blandat med mycket skratt men också allvar. Men nu är det dags för en liten paus. Utvärdera och omstrukturera inför 2016.
 
Drog mig sedan hemåt efter att ha tagit en sväng inom bokhandeln för att finna en ny kalender för 2016. Hittade det jag ville ha. Efter jag kommit hem har det varit en del planerande, telefonsamtal och intygsskrivande. Även strukturering av kalender och hitta en bra uppdelning till mina måsten över veckan. Känns bra. Det bästa är ju att göra en planering tidigt i veckan. Så blir det som man tänkt sig. Oftast i alla fall.
 
Känner jag mig själv rätt blir denna måndag rätt avslappnad framåt kvällen. Middag och Tvmys framför "Vem vet mest" "Simpsons" och "Paradise". Gäsp. Nåväl. Det ska nog bli ordning på denna veckan också. Vad händer för er ikväll?
 
 
Kommentera

Soul Recovery

Dagen har flytit på trots träningsvärken från gårdagen.Men det var det värt helt klart. En solig morgon startade med mysgos med kissekatten. En katt som man aldrig kan klappa för mycket. Lite frukost och en cappucino senare så fick jag äntligen färgat mitt hår. Har nog dragit ut på det ända sen i augusti för och vara helt ärlig. Då känns det ännu lyxigare. Doften, känslan av friskt hår är underbart! Tack mamma!
 
Spenderat helgen uppe hos mor och far ute på landet. Ja för mig är det landet i alla fall. Syn av snön runt huset ger sig till känna på ett trevligt sätt. God mat, judoträning och umgåtts med familjen var precis vad jag behövde. För att samla kraft för kommande vecka. Packade ihop mig och for ner till stan igen i min lilla röda racerbil, snabb inhandling av middag och here i am. Home Sweet Home! Nu blir det strax middag med älskling. Vet inte något bättre avslut på min söndag än detta faktiskt. Hur har er helg varit?
 
 
 
Kommentera

Judo On My Mind

Äntligen blev det lite fysisk judo tillsammans med min bror under lördagseftermiddagen. Efter lite uppvärming och fallträning kände jag mig tillräckligt varm.Tachi Waza med gamla goa favoriter som sode tsuri komi goshi följt av tai otoshi. Hade rätt bra energi och flyt i mina kast. Följdes sedan av lite ne waza med olika vändningar och lite brottning tillsammans. Den möra känslan och härliga känslan infinner sig. Kroppen minns allt. Endorfinerna frisätts. Humöret blir glatt. Som terapi.
 
Judo är trots allt min grej även om jag inte tränar i samma utsträckning som förr. Får se hur kroppen mår imorgon då vi körde en hel del kast. Dock är ett helt vanligt judoträningstempo långt ifrån vad jag klarar. Men med små steg så kommer jag förmodligen dit så småningom. Det får ta sig tid helt enkelt. Tur att min bror finns som står ut med mig så jag får träna i min takt. Dock tror jag nog att han trivs rätt bra med att få träna och skratta med syrran. Bästa David! Önskar er en härlig lördagkväll!
 
 
Kommentera

Snöflingor & Medmänsklighet

En torsdag i november. En dag som egentligen borde likna alla andra torsdagar vid ungefär vid samma tidpunkt på året. Men Icke. De positiva naturbeskedet man i fönstret möttes av var annorlunda. Nämligen årets första snöflingor! Som likt oskyldiga änglar ringlar anspråkslöst ner mellan himmel och jord. Får oss att vakna till. Denna ständiga fascination. Speciellt i november. Något händer fortfarande inom en trots 27 års erfarenhet av att se snön falla när det bär mot vintertid. Den underliggande orsaken när man för en stund gräver i tanken så är svaret nog följande:
 
Barndomsminnen formar definitivt ens attityd och positivitet inför vintern. Att julen är på intågande och en ny tid av ljus sker både kring och inom oss. Som barn var det för mig en fröjd. Att få åka pulka och göra snöänglar. Att stolt få visa upp min snögubbe, snölykta eller skriva i snön. Men också allt det mysiga just med julen som bara sitter där så hårt i ryggmärgen. Dofter, minnen och nära och kära som varit där gör sig påminda.
 
I såkallad vuxen ålder kommer tid för reflektion, omtanke och mänsklig värme. Samtidigt som kylan tränger sig på så går mina tankar likt en blixt till de mest utsatta och behövande i vårat land. Flyktingarna. Som nu mer än någonsin behöver en varm och trygg boendesituation. För att inte glömma bort våra hemlösa som detta inte är något nytt för var vinter. Att öppna våra hjärtan måste vi bokstavligt nu göra. Det går inte längre att blunda. För människor lever i detta nu som vi bara ser förbi på gatan. Alla är människor av kött och blod. Med känslor och behov av alla slag precis som vi. Att få känna hopp.
 
Det är lätt att tycka, generaliera och distansiera sig till främmande människor som kommer till vårat land. Vårat onödiga hat och de ska aldrig få ifrågasätta sin situation till varje pris. De ska bara tystas. Sätt dig då in för EN sekund i deras skor. På riktigt. Då hade du nog också reagerat till slut. Tålamod och respekt är väl de minsta svenska folket kan ge dem? Tänk ett steg till än näsan räcker.
 
Nåväl. Även om jag inte har mycket att ge dessa människor i nöd så kostar ett Hej och ett Leende absolut ingenting. Att få ett erkännande " hon ser mig, han ser mig" kan betyda allt för någon i en utsatt situation. Så var öppenhjärtlig och inte rädd för de som är annurlunda. De är människor precis som vi.
 
 
 
En kommentar

Blodfärgat Hat & Betraktelser

Gårdagens sena timma färgades i rött av den fruktansvärda terrorattentaten i Paris. Som en ofrivillig käftsmäll av hat som bara väller in över oss. Oskyldiga människoliv som släcks..helt i onödan av galningar. Galningar av rang. Som i ISIS namn dundrar fram och slår på sina absurda våldstrummor genom västvärlden. En hel värld skakades om totalt och förlorade fotfästet. Men vi får också inte glömma attentaten i Beirut. Eller för den delen allt annat som inte uppmärksammas i övriga världen där ISIS dram fram. De som lever med denna skräck var dag i mellanöstern. Vi behöver vara vaksamma och beslutsamma. Att skilja på vad som är vad. Att vara konkret i våra uttalanden oavsett om man är medmänniska eller politiker. Att se den större bilden än här och nu. Mina tankar går till Frankrike som nation, medmänniskor, anhörigas sorg och förtvivlan. Men också Mellanösterns oskyldiga offer och alla mörkertal. R.I.P
 
"Darkness cannot  drive out darkness: Only light can do that. 
Hate cannot drive out hate: Only love can do that." - Martin Luther King
 
Nåväl. Ännu en dag till ända och mörkret sänker sig över stan. Sov lite väl länge i morse men det kanske var välbehövligt efter både chock, tårar och klumpen i magen över händelserna i Paris. Dock försökte vi inte tänka för mycket på det denna lördag. Vi drog ner och åt lunch på Pizzeria Napoli; Stans äldsta pizzeria. Ett mysigt krypin som egentligen känns mer som en restaurang än det andra. Varit där ett par gånger med familjen förr i tiden med. Käkade vår pizza medan bordsgrannarna diskuterade terrordåden i Paris. Tyckte först och främst att något annat kan man väl prata om när man är ute och äter? Sen blev det politik och olika konspirationsteorier.
 
En stund innan vi skulle gå kom det in ett gäng högljudda killar på nio stycken som ville ha mat. Och de var väl mer det klassiska gästerna som man mindes när man jobbade som servitris.Den bökiga sorten. Som först vill beställa maträtter som varken finns på menyn och som sedan gör beställningar i munnen på varandra. Ser henne bita ihop. Vet precis vad hon tänker. Men jag ser det hela annurlunda. Då man varit inne i restaurangsvängen helt enkelt. Så ett tips till er som ska ut och äta:
 
1. Ha tålamod & var ödmjuk mot er servitris 
2. Finns det en meny så läs den
3. Är ni fler än +5 gäster till ett liten restaurang så ring gärna i förväg om ni vill sitta tillsammans
4. Beter er inte som ni är ensamma på stället, det finns fler gäster kring er som också ska ha service
5. Ni behöver inte gapa när ni pratar
 
Finns tusen punkter till jag kan ta upp men jag nöjer mig. Nöjer mig med tanken på att åtta år i restaurangbranschen var både glatt men otroligt tufft och inget jag skulle klara av stressmässigt längre. Nej, nu mot nya horisonter och äventyr. Livet är till för att lära sig nya saker och vidga sina vyer. Men utifrån vad du själv vill och ingen annat. För mig bär det av mot nästa fas. Place Unknown.
 
 
 
 
 
En kommentar

Weekend & Fathers Day

Ännu en helg till ända. Redo att föras in i livets handlingar. Jag svor för mig själv när det äntligen var fredag att helgdagarna inte skulle rusa mig förbi denna gången. Men känns snarare tvärtom. Dock har helgen fyllt med mycket mer skratt, måltider, familjer och människomöten över lag. Magkänslan och humöret har i allmänhet varit högre än vanligt trots värk och annat. Bara att få vakna med solsken och att det faktiskt känns bra i magen är en ynnest. Nåväl. Updatering av sociala medier har gått varm främst om judo på Facebook där det varit riktigt många events som varit värda att nämna. Kata SM, Riksmästerskap för lag och klubbjubileum hos Vilhelmina för att bara nämna några. Klart man vill dela fram den glädje som sprudlar i judosverige denna höst. Tillsammans skapar vi vår judonation att vara stolta över som jag nämnde i tidigare inlägg.
 
Fars Dag lider mot sitt slut där vi både firat min far och farfar som båda är älskade familjemedlemmar. Lika olika som lika har de delat ett familjeband genom alla år. Såväl till varandra som till oss övriga familjemedlemmar likt ett livslångt spindelnät. Dagen firades med familjen samlad i form av tårta och fika. Varierande samtal mellan allvar och lättsamhet blandades med skratt och berättelser om svunna tider. Var det bättre förr? Kanske, även om jag trivs bra i nuet. Skulle speciellt vilja tacka vår far för hans engagemang och stora betydelse i vår familjs liv. Alltifrån hela uppväxten men också att han introducerade oss för just judo. Han visade oss att ingenting är omöjligt och att de mesta trasiga ting går att reparera. Att stå upp för sig själv och andra. Att alla inte är lika lyckligt lottade. Att respektera och hjälpa andra. Men att också alltid finnas där och leda oss åt rätt håll i livet. Tack är ett ord som inte räcker för att visa vår uppskattning för hans avtryck hos Familjen Borg-Hansen. Tack för att du finns! 
 
 
 
Kommentera