Nattblogg 13

Kvalitetstid. Med mig själv. Mitt i natten och jag njuter. Njuter av att kunna balla ur eller för den delen vara helt samlad. Äta hur mycket eller hur lite jag vill. Vara hur lat eller hur aktiv jag vill. Ibland dansar man bland tända ljus och sjunger okontrollerat till både Whitney och Bonnie. 

Att jag står på en scen i Madison Square Garden och sjunger ut i sommarnatten för ett hav av människor. Armar som svingar i takt med musiken. En publik som fyller i mellan mina rader. Stå där och digga till alltihop som jag inte gjort något annat. Varje textrad kan jag utan och innan. Och jag menar varenda ord jag sjunger. 

Eller att man för den delen står hemma i köket och sjunger till exakt samma låt med en halv macka i munnen. Har aldrig velat bli artist, det räcker med vardagssången för mig i alla lägen. Bara friheten att kunna släppa loss och dance like nobodys watching. Det är något med lugnet när mörkret lägger sig utanför fönstret och vardagshetsen lägger sig till ro för en stund.

Att sedan efteråt kunna få bädda ner sig bland alla täcken och filtar och andas ut. Bara det att man får vara ifred, det är ovärderligt. Inte alltid förstås men i just de stunder då din energi är lika slut som vattnet i saharaöknen. Min dagsranson är slut, dags att blunda och drömma vidare till min favoritplats i mina drömmars land.

Hello Good Day

Sommarsolen lyser med sin frånvaro. Morgonen började med en lugn stadig frukost med familjen. Sen bar det iväg ut till judoklubben. Tränarmöte stod på agendan denna lördag i början av mars. Sex deltagande på mötet. Ämnen som tävlingsplan, graderingsutvärdering, Ninja Cup och Superkidz diskuterades flitigt. Även diskussioner kring graderingstrappan.
 
På hemvägen svängde vi in och köpte lite olja till min lilla röda bil så den orkar en stund till ute på vägarna. Väl hemma i Ö så renskrevs protokollet av mötet och lite updatering av Facebook ägnade jag mig åt. Massagestolen fick sig sedan ett besök efter stunden vid datorn.
 
Ett Yogapass kändes välbehövd och den tiden tog jag mig. Skönt med lite statisk muskelträning och fokusering. Men endå en mild träningsmetod mot mina halvt sargade musklelgrupper. Även om jag idag haft a "good day" rent kroppsmässigt. Avslutade min träning med en ljuvligt doftande fisksoppa med tillhörande vitlöksbröd samt rosé till med familjen. 
 
Känns skönt att hinna med så mycket härliga aktiviteter innan klockan ens slagit fyra. Kvällen kommer tillbringas i lugnets tecken. Lite melodifestival, kattmys och nedvarvning. Det busväder som dominerar utanför fönstret kan inte påverka mig mindre just nu. Kallt, blåsigt och blött. Men varm, lugn och harmonisk inuti.
 
 

Sommarens Lyx

Solen ligger på. Lite sådär halvjobbigt genom lägenheten.Tänkte att jag skulle sätta mig en stund i solen på balkongen men solen hoppar fram och tillbaka likt en jojo mellan molnen. Vinden är även tillräckligt stark för att det inte ska vara behagligt och jag ger upp.
 
Ger upp tanken på våren för en stund och lyxen att få ligga i soffan och läsa på balkongen. Längtar till det friska sommarkvällarna och även nätterna som tillbringades där ute förra året. Kortspelande, att få äta middag och frukost ute i friska luften. Att få tända ljus och bara få vara. Sommarens nattbloggar från 2014 är större delen skrivna från denna balkong. En obeskrivlig skön och fridfull känsla känner jag med andra ord på denna plats.
 
 
Nåväl. Tillbaka till verkligeheten. Till den kalla vardagen där vinden ständigt piskar en i ansiktet. O jobbar sent denna vecka så det blir rätt mycket egentid här på gott och ont. Men men. Tycker dagarna och timmarna just nu bara flyger fram i rusande fart. Vips så har 3-4 timmar gått! Vart försvann dem? Jag som tänkte, jag som skulle. Hoppas bromsen på tiden ligger på mer resten av veckan. Såhär kan det ju inte skena iväg helt okontrollerat.
 
Igår satt jag mycket med att sortera in alla mina foton i respektive mapp på min externa hårddisk för att sedan fylla på igen med ca 1000 st foton till från mobiltelefonen. Så det blir säkert där jag lägger min energi det följande timmarna gissar jag på. Viktigt att spara de små goa ögonblicken som man sedan kan plocka fram vid väl valda tillfällen.
 
Ett axplock från 2014!

 
 
 

Ge bort ditt Leende

Flyglarmet dånar samtidigt som jag står och slänger skräpet i soprummet. Sorterar såklart som en vettig människa ska göra om man bryr sig ens det minsta om miljön. Möter en liten glad pojke på gården på väg tillbaka. Som är väldigt faschinerad av att trycka ner fingrarna i den blöta leran. Glad trots regnet och sedan skuttar pojken upp och skiner glad som en sol.
 
- "Hej! Vad gör du?"
- "Hej! Jag har slängt soporna" svarar jag.
- "Mhm! Dem ska man slänga därinne" säger pojken och pekar med bestämd hand mot soprummet.
- "Ja,det stämmer bra. Där har jag varit" svarar jag.
 
Pojken nickar förstående och skuttar fram bredvid mig. Visar vad han leker med och hur många hopp man ska ta i hans lek. Jag svarar honom faschinerande med ett leende. Tanken slår mig hur otroligt härliga barn är i förhållande till vuxna. Du känner knappt din granne eller hälsar, men ett barn ser dig som en spännande person att hälsa på. Barn kan lära oss så otroligt mycket om oss själva. Hur upptagna och instängda vi är gentemot vår omgivning.
 
 
Själv hälsar jag så gott det går på de människor jag möter med ett leende. Ibland räcker leendet långt. Vad kan hända? Vad är det som gör det så svårt? Bekräfta att man ser en människa eller att bli bekräftad själv kan förändra någons dag till det bättre. Alla har inte ett innehållsrikt liv med familj, släkt och vänner. Ge bort ditt leende så ofta du kan!
 
Nåväl. Pojken på gården väckte i alla fall mig ur min vardagsbubbla för en stund. "Hej,här är jag!" Skön kille. Att varit tränare i tretton år ger väl också en annan syn och vana med barn. Att lyssna och svara dem. Att vad de än pratar om så är det så viktigt att ge dem den korta stunden av uppmärksamhet och bekräftelse. Sen är jag ju fortfarande en barnsjäl med en enorm fantasi så det hjälper väl också till. Regnets gråa droppar blev nu plötsligt behagliga och himlen kändes snäppet ljusare.
 
Det sägs att ser man världen genom ett barn ögon så ser man magin i allt. Håller med till fullo. Det kan inga dyra tekniska prylar ersätta. Om det så bara är leran på gården så är barnet redan i en annan spännande värld. Kanske på stranden vid havet och bygger på ett sandslott mitt i sommaren. Vem vill inte följa med dit? Bara sådär. Fantasi är underbart för den som har förmågan. Fantasin är dörren till dina egna drömmars värld. Har du nyckeln dit?