BorgHansen

"Men ingenting kan smälta frosten på min kind. Mer än dina ord att du är min" Ted G sjunger så fint genom radion. Så tidlöst men ändå så vackert. Lite olika saker gör intryck på mig idag. En arbetsgivare som kräver att deras personal tränar minst två timmar i veckan, annars får det mindre betalt jämfört med de som "sköter sig". Min magkänsla säger att kanske på pappret ses det som en bra idé men i verkligheten så ser jag det som diskriminering. Lönen ska väl ändå baseras på din arbetsinsats och inget annat? 

 

Nåväl. Ute pågår ett lite halvkonstigt väder. Det ska föreställa regn men är egentligen bara minimala små droppar som bara flyger omkring helt okontrollerat i luften. Tittade för övrigt igår på Stephen Hawkings; The Theory Of Everything. Otroligt stark film! Min reaktionen växladehela tiden mellan tårar och skratt. Sevärd film som jag starkt kan rekommendera! Min gamla barndomsvän Lotta fyller även år en dag som denna. Så många goa minnen och galna resor man har haft med denna donna. Skulle kunna fylla en hel bok. Så grattis goa du på din dag!

 

 

Igår hade jag en pigg dag och jag kunde i princip vara igång med ärenden utan begränsningar. Idag är värken där den brukar. Seg och trött. Nasonex och strepsils finns vid min sida och används flitigt. Snurrar eftertänksamt på pennan i min hand. Ja ni läste rätt. Nästan alla mina inlägg börjar jag skriva på mitt block. Några enstaka inlägg skrivs på min padda. Tycker det är så otroligt mycket enklare att hitta tankarna och inspiration när jag skriver för hand än när jag sätts framför en tom ruta vid datorskärmen.

 

Som ni säkert märkt så har  det gått ett tag sedan min förra inägg. Åtta dagar. Men jag skriver när lusten faller på. Dvs kan vara alltifrån två gånger per dag till en gång i månaden. Bloggar baserade på prestation och att bara skriva för sakens skull har jag inte mycket för. Om du läser noga så kan du rätt tydligt se skillnaden mellan vilka som skriver på vilket sätt. Vänder blicken ut genom fönstret ännu en gång. Inte mycket har ändrats sen sist. Mer än känslan inuti. Lugn och harmoni med en nya insikt

Godmorgon! Här sitter jag och försöker få bort lock-känslan från mitt ena öra. Uppe och gäspar ikapp efter frukosten med en kopp kaffe. Solen skiner och det gör mig glad. Ninja håller mig sällskap och var gång jag pratar med henne så börjar hon vifta med svansen. Tack för det.

 

Radion talar om att sjuka och rehabiliterande människor blir upprörda över att deras rehabställe ska stängas. Att de som har MS ska söka sig till andra privata gym. Hallå? Ska de inte få ha sin fristad med kunniga anställda som känner de utan och innan? Vad tror ni händer med deras självkänsla om de börjar på ett vanligt gym? Nåväl. Ny vecka. Nya tag. Känner mig lite friskare idag än förra veckan och det känns skönt. Bihåleinflammationen ligger väl kvar men det får jag väl acceptera som så mycket annat.

.

Idag åker lillan till veterinären. Dags för undersökning och sterilisering. Gör ont i det lilla mammahjärtat. Ja jag e hennes mamma. Hon är min bäbis. Hoppas det går problemfritt för kissekatten. Hon sov till och med i buren i morse så hon verkar inte vara så stressad direkt. Ninja väcker mig ur tankarna och river mig på foten. Råkade sätta foten på hennes stol. Ursäkta mig lilla Drottning..Tar ett djupt andetag och andas ut. Lugn och ro. Inte så mycket som susar i tankarna. Inte ofta det är så lugnt och fint där uppe i knoppen. Hur är det i din knopp idag?

Medan jag tittar på European Judo Open i Bulgarien på plattan så ljuder Westlifes avslutningsturné på tvn. Detta pojkband har visserligen varit framgångsrika och har några bra hits men de bleknar rätt bra i jämförelse med våra flickidoler Backstreet Boys. Där har du ett riktigt boyband av sin tid. Det är nu jag även ska tillägga den ålderdomliga frasen: "Det var bättre förr"

 

För att komma tillbaka med något poetiskt..Den ensliga åkern klädd i vit kostym har med tiden gett sig av till nästa bröllop. Slut. Om du tyckte jag var konstig nu så kommer det mera. Sett på många judomatcher idag och är nöjd med hur domarna skötte sig jämfört med tidigare mästerskap från förra året. Även nytt för mig att se var att domaren bad vid två olika tillfällen coachen att resa sig och gå ifrån mattkanten. Antagligen för att denne inte skötte sig men det var rätt tufft gjort av den kvinnliga domaren på ett mästerskap. Girlpower!

 

Dagen går och vardagen med att vara sjuk har man inte fullt upp direkt men ändå går dagen så fort. Drog mig för att duscha för det är ju liksom så jäkla jobbigt och omständigt, kallt först osv du vet ju känslan. När man väl bestämt sig så är det att hoppa in i duschen och snabba sig ut igen. Men när man väl klivit in hamnar man i sin egna värld och helt i sina egna tankar. Sen efter en stund kommer jag på mig själv. Något jag bara skulle påminna mig om att inte glömma sade jag högt för mig själv. Du tänker nu "ja men det är väl inte så konstigt?" Kanske inte om man stannar vid det. Det jag själv blev förvånad över var att jag efter en stund kommer på mig själv med att småsjunga på meningen om och om igen med en liten twist. På skånska!

 

 

Ehm. Ja. När man väl står där i det varma vattenfallet så slår det mig alltid hur otroligt skönt det är bara stå med ansiktet mot det porlande vattnet. Då vill man istället inte lämna duschen jämfört med innan. Varför denna separationsångest varje gång när man inte ens ville dit från början? Jorden går under här, jag vet. Nåväl. Nu Postkodmiljonären. Ett pinsamt ögonblick uppstår när tjejen i heta stolen svarar ett alternativ och medan hon väntar på det korrekta svaret så säger hon: " Give it to me now" till Patrik Sjöberg. Aaakwaaaard haha. Om man har min humor alltså. Hon svarade tydligen fel. Han kanske inte var sugen på det .Nu får jag kika vidare. Nu blir det ju såklart Mello premiär med resten av svenska folket. Hänger du med?

 

 

 

 

God Kväll! Lägger märkte till följande. Folk på sociala medier rasar över Alex Schulmans krönika om sin avsky till MMA. Veckorevyn hissar Zara Larsson antagligen för hon är populär just nu och dissar Kvarg-trenden. Angående MMA diskussionen så får man inte mer hopp för samhällets intelligens när man läser folks kommentarer. Finns det någon som nånsin begrundar sina uttalanden innan man klickar på "skicka"?

 

Krönikan är tänkt att skapa både uppmärksamhet och att uppröra. Men att som läsare gå till personangrepp säger mer om dig själv än om din måltavla. Jag fann ETT bra svar där man faktiskt tänkt igenom innan. Vilket gjorde mig lite lugnare till mods. Tänk ALLTID ett steg längre och håll dig ifrån personangrepp och barnsliga kommentarer om du tänker ge några. Inte vara ännu en fårskalle i en grupp med fårskallar. Yttra dig om saker som är väsentliga och glöm inte att lika väl som du har rätt att nämna din åsikt har Alex rätt att använda sin. Du är inte värd mer än någon annan. Och skriv ingenting som du inte vågar säga face to face. Krönikor i sig tycker jag är väldigt intressanta och speciellt när man uttrycker sig så väl att man vet exakt var folks knappar sitter.

 

Medan mina tankegångar flödar omkring i huvudet rullar Fångarna på Fortet i tv-rutan. För typ hundrafemte gången. Men allt är inte längre som förr. Man kan ju egentligen inte använda samma programnamn längre eftersom inlåsningen har tagits bort. Har blivit ett mer rättvist spel på ett sätt men endå rätt mesigt på ett annat. Ingen riktig rädsla längre för att bli inlåst utan då mister man bara den aktuella nyckeln istället. Är det bara jag eller var man inte fler i laget förr? Nu kom jag lite på sidospår känner jag.

 

Kliar mig lite i huvudet. Varm, förkyld och jävlig får man väl skylla lite på i dessa sjukdomstider. Tappat räkningen över hur många gånger jag nyst iväg min själ och hur mycket hushållspapper jag använt upp denna veckan. Hursomhelst är jag enormt trött på att vara totalt ras mer än vanligt. Helt hopplöst! Nåväl..Gäsp. Vad tänkte jag mer på?

 

Jo! Sarkasmen jag fann i Veckorevyn som jag snabbt bläddrade igenom för att egentligen komma fram till horoskopet. Bianca Ingrosso uttalar sig först om vad hon ville ha ogjort i världen om hon fick välja vad hon ville. Bianca svarade nazismen och judarnas förföljelse och där höll jag faktiskt med och blev lite förvånad att hon inte valde nåt lika ytligt som de andra tillfrågade på nästföljande sidor.

 

Vad jag däremot reagerade på var att hon nämnde att hon störde sig på idealen i dagens samhälle att man helst ska se ut som en snygg och spinkig Victorias Secret modell. Visst det tycker vi alla men tycker det rätt lätt för henne att säga eftersom hon har ett liknande utseende själv. Om det nu betydde så mycket för henne att gå emot idealen hade ju hon kunnat lägga på sig fem kilo? Nae. Det stannar nog där så hon kommer i alla moderna kläder som ingen annan kommer i såklart. Nä, nog om mina funderingar för idag. Nu börjar ögonen klia sig varma. Resterande del av fredagskvällen ska jag dega bort i soffan med en kopp the.

Tack för din uppmärksamhet! 

Instagram: Orginelltnamn

 

När du försöker häfta ihop ditt liv, är det någon som försöker böja isär det. När du känner hopp kommer plogen och trycker ner den till marken. När du letar efter nya vägar, försvinner plötsligt de du trodde du kunde gå på. När du försöker vara beredd blir du ändå oförberedd. När man tror att man har koll på läget visar det sig att du aldrig haft kontroll. När dina drömmar försvinner allt längre bort och tilltron på världen likaså. När tomheten gör sig påmind är det bara att rida ut den så gott det går. Tillåt dig att gråta, att samtala med någon du litar på. Ha tilltro att det kommer en annurlunda tid efter detta du går igenom.

 

Livet går upp och ner och vi alla känner av dessa perioder, stora som små. Men att man minimaliserar att folk mår dåligt är en helt annan sak som inte är okej. Även om man aldrig ser den då man håller det inom sig. Man kan samla ihop sig när man är ute men ramlar ner när man kommer hem. Skillnaden mellan människor som mår bra är att de har lättare att hantera problem, medans när man mår dåligt kan minsta hinder kännas som man bestiger berg var dag. Tänk på det när du blir den där oförstående personen intill. Som ger enkla lösningar på problemen. Istället för att tänka att denne gör nog så gott den kan utefter egna förutsättningar. Blir nästan ibland som en dumhetsförklaring. Nej hjärnan är faktiskt inte avstängd hos människan. Ha lite respekt och förståelse istället.

 

 

Ett lyckosamhälle är det vi har. Där du endast får visan lyckan i ditt liv. Och helst till en överdrift. Negativa saker hör här inte hemma. Det andra vill ju ingen se. Vi talar sällan om det offentligt eller inför andra. Man vill inte visa sig svag, aldrig. Som om någon direkt skulle slå oss ännu längre ner om vi berättade. Det finns så otroligt mycket mer att se av en människa än ytan. Fantastiska berättelser de varit med om i livet men också om hårda och tuffa tider. Det är nästan som om man automatiskt går runt och tror att alla har haft en bra uppväxt och en lycklig barndom, eftersom det aldrig är något man pratar om. Eller om någon mår dåligt så låter de flesta denna vara ifred för man vill inte vara till besvär. Det är kanske just det du ska göra, störa och fråga om läget, du kanske kan vara just den som får personen att må lite bättre. Och får man till svar att "låt mig vara" så har man i alla fall försökt med gott samvete.

 

Tävlingshetsen blir allt tydligare genom tvrutan. Att tävla i matlagning, bakning, bonderi, dans, sång, att sy på tid och i frågesport. Den sistnämnda är nog den enda som jag egentligen tycker är helt okej att kika på då man kan vara med och svara för sig själv. Men annars när jag tänker efter så finns det väl inte överdrivet många program som inte innehåller något tävlingsmoment. Kanske nyheter, talkshows och övriga filmer förstås. Men att det ska tävlas i allting? Ingen som reagerar över det?

 

Nu närmast Melodifestivalen, tävla i musik och bedömas. Skulle vilja se program som inte handlar om pengar, status, priser eller någon typ av prestation. Hälsoprogram? Ta upp ämnen all kan ha nytta av? Fler miljöprogram och vad vi faktiskt gör med vår planet tycker jag ska få mer plats än idag. Sen vet jag mycket väl att tv styrs av tittarsiffror och det som ger mest syns mest, men att tänka i nya banor? Ett speciellt program dyker upp; Biggest Looser. Bara ordet? Va? Hade de slut på namnidéer? Tävla i vem som går ner i vikt snabbast? Är det sunt? Det finns ju liknande program där de bara tävlar emot sig själv med en personlig tränare och det tar in allt som hör till att må bra, familjestöd,allt från självkänsla till bra förhållande till mat.Att man får något som varar även efter programmet. Men bara ren tävling tycker jag känns bara så fel! Och sen undrar man varför många lider av prestationsångest, inklusive mig själv. Allt måste väl ha sin gräns?

 

Men inställningen är man bäst till vilket pris som helst så är det detta som väger tyngst. Spelar ingen roll om det tävlande bryter ihop efter kanske tar psykisk skada av att kanske ännu en gång förlora? Då tänker man kanske automatiskt "Ja är man med i leken får man leken tåla". Nej! Inte om spelreglerna sätts av andra. Min önskan skulle vara mer hälsoprogram och visa mer bra saker man kan använda sig av i livet. Intressanta ämnen om livet. Den motivations och vägledningskursen jag nu gick har lärt mig otroligt många bra saker som jag önskar att jag lärt mig innan min sjukskrivning. Skulle vara obligatorisk som kurs under gymnasiet för alla. Hälsa, vägledning, lära om stress(på riktigt!), sätta gränser, gå igenom privatekonomi och hur livet fungerar efter gymnasiets slut.Tror mindre unga hade hamnat i skuldfällor och dylikt med lite mer kunskap.Kunskap om livet.På riktigt!

 

 

 

 

 

Jag sitter i min säng och sneglar ut genom mitt fönster. Mitt i natten. Regnet spelar den smattrande vanliga melodin på fönsterbrädan. Ljusen från staden vs mörkret från skogen. Dimman och ljuset från gatulamporna turas om att dominera i mörkret. Inte många fönster ger något ljus vid denna tidpunkt.

Nyfikenheten hamnar i de fönster som lyser. För den kanske mörkrädda som inte kan somna utan lampan eller nattugglan som jag själv mycket väl känner igen. En tanke av frihet och lugn sköljer över mig. Det är som man äntligen kan andas ut på riktigt när all samhällshets lägger sig till ro. Gatlamporna vakar över oss på natten där vi finns och där vi går just kanske hemåt genom gatorna. Där den enes ljus tar slut börjar nästa.

En bil kör plötsligt förbi neröver gatan. Var är denne påväg? Hem? Hemifrån? Sömnlös eller påväg till arbetet? Så många frågor. Så många tankar. Sträcker mig närmare fönstret och känner in kylan som tränger sig in igenom glaset. Nu ser jag ett fönster till som tänts i natten. En vit julstjärna som skulle varit nerpackad för längesen.

Dimman lägger sig nu allt mörkare över staden jag tittar ut på. Som om den trevande vill säga till mig "Lägg dig nu ner, du behöver vila". Nog behöver jag vila, men mitt sinne är glasklart. Flyger ut i natten i min fantasi och vidare mot nya världar.