BorgHansen

Många nyheter skyltar med orättvisor gällande ersättning, försäkringar, patientsäkerhet, arbetsskador osv. Vare sig det är en skada som uppstått i samband med operation eller om man har sådana smärtor pga att man blirvit påkörd så verkar inte myndigheter ha samma syn på självklara fall som oss. Till den påkörde mannen tyckte försäkringsbolaget att han skulle fått dessa skador oavsett. Vad är det logiska i det? Man har ju alltid hört då och då det där undermedvetna att mycket folk råkar illa ut och får kämpa livet ur sig för att få rätt. Min gräns gick när jag såg nyheten om en sjuårig pojke blev nekad ersättning pga att han hade högt BMI. Trots att han idrottade väldigt mycket så tyckte inte försäkringsbolaget att de hade fel i saken. BMI är inget bestående som man kan gå efter utan mer en riktlinje och den varken stämmer för alla eller är en säker källa till att neka någon en försäkring med. Både läkare och andra försäkringsbolag än denna är kritiska och använder inte själv BMI för att fastställa någons hälsa. I artikeln så listar de även andras försäkringsbolags kommentarer och ingen av dem använder eller nekar barn på detta sättet som just "Dina Försäkringar" gjorde. Hur påläst är du när det gäller din försäkring?

 

 

BRIS. Barnens rätt i samhället. Mycket fokus ligger just nu på utländska länder där folk och barn far illa både genom naturkatastrofer, krig och svält. Och det går fram väldigt tydligt att mycket bidrag går just dit. Men vi ska verkligen inte glömma bort vårt egna landsproblem. Därav just barn i vårt samhälle. Att många familjer lever på existensminimum och till och med ännu lägre. Att för många barn så existerar inte julen. Inga julklappar, julgröt eller lussebullar. Att kompisarna får dyra ipads och telefoner som de stolt visar upp när de umgås eller till och med i skolan. Känslan av att vara utanför och känna sig fattig är det inte svårt att sätta sig in i. Och lösningen är ju såklart inte att dessa fattiga barn ska få detsamma. Utan att kunna få en förbättrad situation med små medel. Att kunna få känna julkänsla och ha en bra relation till sin familj. Att barn skyddas från misshandlande föräldrar, alkolism och att bli sedd eller får sina behov prioriterade. Att arbeta aktivt med föräldrar som har en chans att förbättra situationen och inte bli med en gång fråntagna sina barn. Många myndigheter och organisationer behöver ha samma mål och samarbeta mellan varandra. Att lagar inte ska se olika ut eller behandlas olika beroende på var man bor och utifrån ekonomi.

 

Ideell organisation för Barnens Rätt i Samhället.

Helt beroende av gåvor från privata och företags välvilja.

Man kan göra skillnad genom deras medlemsorganisation.

För 360 kr/år får du fjolårsrapport och tre övriga tidningar.

Man kan bidra på många olika sätt:Idéella fonder, testamente,

aktiegåva, nallegåva, högtidsgåva, minnesgåva,

skänka en julgåva eller ge bort ett medlemskap.

Även genom autogiro och 90-konto.

Hemsida: http://www.bris.se

Facebook: https://www.facebook.com/BRIS?fref=ts 

 

Det aktuella är just nu i jultider jag kom att tänka på alla dessa barn då just julen är en årstid där barnen står i fokus. De behöver inte vara mycket man kan bidra med för att göra ett barn glad på julafton. Ge ett bidrag idag minsta belopp kan vara ynka 50 kr och upp till högre summor. Tycker du att sveriges barns framtid är viktig, bidra med gott samvete idag!

 

Leva som man lär. Vet inte hur länge det uttrycket har funnits men har ändå en rotad betydelse i samhället. Att man ska vara sann mot sig själv lika mycket som man trycker på andra vad som är rätt och fel. Håller med mig själv så långt. Men man förväntar sig omedvetet också att denne person gör det samma i sin egen vardag. Kan vara alltifrån att äta ekologiskt, vara vegetarian, rösta på just det partiet, hålla sitt ord osv. Vaarför blir vi så chockade när den cirkeln bryts? Jo för våra förväntningar.

 

Visst att man försöker att leva som man lär. Ta tex mat, man vill inte äta skräpmat och därför med en gång nästan man förbjuder sig själv "Jag ska minsann aldrig..". Visst vissa är väldigt diciplinerade att hålla sig till det man bestämt sig för men de flesta faller någongång tillbaka eller låter sig äta i just den där stressande stunden. Men varför ska man då se det som ett misslyckande? Istället för att tänka jag håller mig till att undvika det så ofta det går och om man någon gång viker mig så klanka inte ner på dig själv för det. Det finns nog med negativa tankar i ditt huvud som ligger där per automatik. Sen finns det också en gräns i situationer med andra saker där jag faktiskt tycker att man inte kommer undan med att göra tvärtemot.

 

Politik är en sådan sak. Ämnen som att en politiker förljer lagen, inte uttnyttjar sin position, undivka mutor eller ingår i pakter som inte är positiva. Där går min gräns över vad som är acceptabelt. Den oskrivna lagen att man ska leva som man lär. Politiska skandaler går om vartannat. Att man styrs av pengar. Visst pengar underlättar helt klart ditt liv men det är otroligt svagt av människan att bli girig och vika för detta. Att gå emot dina principer bara för du har något att vinna på det. Då har du förlorat mot samhällets system. Politiker är valda av folket att vara en förebild och gå i den riktning och utveckling som vi vill ha.Inte uttnyttja allt det trevliga. Visst jag vet mycket väl att yrkesvalet som politiker inte alls är lätt, riskfritt och man är väldigt utsatt både för hot och att vara en offentlig person.

 

Men vill du se tillbaka på din politik-karriär med positivitet och att du har gott samvete över ditt arbete eller förvandlades du till en dålig person? Var sann mot dig själv oavsett om du är en offentlig person eller som medmänniska. Gör så gott du kan och erkänn när du gör fel, ljug inte till vilket pris som helst.Var ärlig och öppen så minskar det att folk börja spekulera om dig. Lever du som du lär det mesta av din vakna tid?

 

 

Företag. En plats där du skall känna trygghet, trivas och ha rättigheter att påverka din arbetssituation. Där man inte behöver gå ovetandes från dag till dag om du blir utbytt eller hemskickad som rena lotteriet. Att inte veta vad nästa månad innebär för dig. Tyvärr är verkligheten en annan på de flesta ställen. Man behandlar sin personal som boskap,visstidsanställer för att sedan i samma veva sparka hem dem till arbetslöshet. Kanske till och med utan att man misskött sitt arbete på något sätt.

 

Vissa anser att det är lågkonjuktur och att det skulle göra mycket för situationen. Visst jag förstår tanken men jag kan verkligen inte gå med på att behandlande av anställda rättfärdas genom dåliga tider. Att inte ens få en rimlig förklaring eller att någon annan tar din plats som inte har någon som helst erfarenhet som du själv har. Kanske bara av den enkla anledning att det är billigare, man känner någon eller kommer in genom arbetsfömedling. Finns många olika vägar att gå runt allting idag. Vissa anser att man sållar under tiden för att komma fram till den perfekta arbetaren. På vilket sätt? De är inte brist på bra personal. Lojala slitande människor som håller sig kvar in i det sista för sin egen situations skull. Det är inte friskt. Inte heller hälsosamt.

 

Att sänka löner, öka arbetsomfattning och mindre rättigheter gör inte samhället bättre. Men det verkar inte prioriteras varken på regeringsnivå eller i övriga samhället. Klart att det inte ses som ett problem när man själv sitter på ett svenssonjobb och har sin lilla trygga värld. Att istället öppna munnen av ren okunskap och säga att unga är lata och bortskämda. Hade du blivit satt i samma situation som unga lever idag så hade du fått dig en rejälv tankeställare. Hade du viljat vara beroende av jobb du får tilldelat genom sms och det är slagsmål om vem som först svarar som får tillgång till just den dagen och den lönen. Skulle inte tro det.

 

Du skulle försöka att vända dig till någon organisation någonstans för hjälp. Hjälpen som du inte skulle få eftersom din arbetsplats inte har kollektvavtal. Then What? Unga människor är inte dumma. De försöker bara ta sig fram. Då är kanske din motfråga: "Ja men sätt er och plugga då?" Hur ska man veta vad man vill bli och arbeta med om man inte ens fått prova på det eller ses som onödig i samhället. Ingen röst som är värd att lyssna på för va vet dem. Hur ser du på våra unga i samhället?

Snön faller smygande utanför. Idag har den nått min hemort. Mysstämning och egentid. Fulla tvättider och reklam om fantastiska kreditkort. Skulle egentligen vara förbjudet att skicka hem reklam om sådant. Så himla enkelt det är idag att sätta sig i skuld. Bara för en snabb kicks skull. Samma mobil-lån. Också något som inte borde få finnas. Sen undrar man och ser ner på folk som har skulder upp över öronen. Inte problemet över hur enkelt det är att få tag på pengar idag. Om man endast kan söka lån genom banken och kreditkort inte funnits så hade det nog begränsat problemet en hel del. Har inköpt julkort som jag sitter och skriver hälsningar på. Tycker man faktiskt ska vara lite gammaldags ibland och ta sig den tid att visa uppskattning för de som betyder något för dig i ditt liv. Allt behöver inte ske genom färdigvalda kort, paket och menyval och dras från ditt kort genom Klarna. Inte allt för länge sedan så skrev man till och med brev. Brev som man kan spara för minnens skull. Samma med att inte vara tillgänglig dygnet runt via din telefon eller mail. Ta din egentid på allvar, inte vara andra till lags hela din vakna tid.När kopplade du av riktigt senast?

Pudrad snö möter mina fötter. Kallt och rått i luften. Försökte uppskatta solen trots den sträviga kylan. Julruschen i butiker har redan startat. Både julsaker pynt och kläder. Har nog aldrig sett ett så uppbunkrat Stadium i hela mitt liv. De hoppas på många mjuka sålda klappar i år. Själva grejen med julklappar har jag inte lagt någon större energi på. Oftast har man inte råd vid den här årstiden. Istället blir det en liten tripp till ÖB. Fotbollsmatcher har inte heller varit överdrivet intressant. I helgen  tillbringade jag min sista Kul-Projektsträff med gänget i Malmö. För er som inte vet är det ett Karriär-Utveckling-Ledarskapsprojekt genom svenska judoförbundet där vi ca 10 tjejer under 1 års tid har setts,delat erfarenheter och lärt oss mycket om både idrottsvärlden, kommunikation, psykologi, ekonomi, stresshantering, årsmöten osv).

 

När man har lärt känna dessa trevliga människor så kändes det sorgligt att behöva avsluta projektet men förhoppningsvis är slutet på detta en start på något annat. Har lärt mig otroligt mycket och det är härligt att se att det faktiskt finns judotjejer där ute som är drivna och vill mycket precis som jag. Utveckla judo och sikta framåt. Efter några veckors träningsuppehåll pga mitt skadade knä och en sensträckning så provade jag att träna lite försiktigt i måndags. Gick lugnt och sansat till och jag var nöjd och glad att åter stå där på mattan igen på min egna träning. Dock borde jag ju vetat att uppehåll=bakslag i form av förkylning. Tänk att det glöms så lätt. Men inte tyngre förkylning som tur är. Hur har din vecka varit?

 

 

Sitter i nergrävd i samlande jobbansökningar och elektroniska formulär.Mina ögon blir till fyrkanter.Det krävs nu ett flyglarm för att få min uppmärksamhet sen några dagar tillbaka.Gnuggar mig i ansiktet och tar ännu ett nytt tag.Man formulerar sig om och om igen för att skräddarsy orden till den kommande läsaren.Som kanske till och med inte ens lägger ett öga på det.Eller som i mina förhoppningar att jag fastnar på deras näthinna på ett positivt sätt.Det är en arbetsgivares marknad just nu, dock tror jag när de kommande går i pension så kommer det att utbrytas panik.

 

Då blir det istället personalbrist och VI har åter makten i våra händer.Men det dröjer nog några år till.Men jag håller hoppet uppe.Man kan ju inte göra mer än sitt bästa trots allt. Radion pratar nästan konstant om orkanen i Filippinerna.Ganska ofattbart att det sägs vara den starkaste orkanen någonsin.Tro de sa något om vindar på 200 km/h.Undrar hur nästa oväder kommer att bli? Känns som att det kommer att bli större och värre för var gång.Tanken går även till de som bor i dessa problemområden, att få bygga upp allt och och om igen.

 

Dem om någon måste ha ett enormt tålamod och hopp i förhållande till våran skyddade svenska värld.Gårdagens film var den för mig realtivt okända "Säg att du älskar mig".En film jag såg som en B-film och tänkte jaja det är ett tidsfördriv.Men oj vad överaskad jag blev.Blev så tagen av den här tragiska filmen.Kändes långt inne det som hände henne och kan tänka mig att just tjejer som blir våldtagna blir mycket hotade.Rykten går fort och ingen lätt vardag att gå igenom.Inte ett öga torrt större delen av filmen.Före denna såg jag dock "Fucking Åmål" en riktig klassiker!Vilken film berörde dig senast?